36+0

Den magiska gränsen, 36+0, är uppnådd, på självaste födelsedagen. Vaknade precis, o är lika besviken som igår att inget hänt. Blääääää!

Natten har varit psykiskt jobbig. Tror jag fick till 2 timmars sömn.
Känns som läkarna snuvar mig på
Min bebis. Som om de leker
Med mig. Först har det varit dundersvårt o få några besked från dem. I flera veckor drar de ut på allt bad svar heter o sen när de äntligen kommer med ett riktigt beslut- då Håller de inte det.
Har verkligen ställt in mig på dagens datum nu ska jag vänta i två veckor till.

Det blir ju inte bättre över att det startade o fullt pådrag sattes in förra torsdagen o sen avstannade allting! Då blev vi också snuvade på bebisen. Varje dag har jag grymma värkar men det händer inget mer efter det . Det är fysiskt jobbigt.

Sen är jag jättelrdsen o stressad över Hugo. Jag längtar ihjäl mig efter honom. Det räcker inte o träffa honom en timme varannan dag. Varken för mig eller för honom. Han är så liten! Sist han var här var katastrof. Tänk om han glömmer bort vem jag är!
På dagis gråter han o hemma sover han dåligt om nätterna. Jag mår så dåligt över detta.

Nä just nu känner jag mig psykiskt o fysiskt utmattad. Jag vet inte hur jag ska orka en dag till. Allra minst 14 dagar till,


- Posted using BlogPress from my iPhone